Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes ansigte vexlade färg, hon andades djupt,
och de tankar, som gåfvo hennes ögon en sådan glans
af oro och djup begrundning, voro säkert i hennes
tycke mycket vigtiga och pinsamma.
Ömsom blickade hon utåt Strömmen, ömsom på
ett litet papper, som hon höll i handen, och detta
tycktes så uteslutande upptaga hela hennes
uppmärksamhet, att hon hvarken såg de mörka snabba
vågorna nedanför det bleka skenet af gaslyktorna, som
nu tändes och afspeglades deri, eller märkte, att tvenne
herrar passerade förbi och observerade henne.
Denna papperslapp, som hon för öfrigt i
halfmörkret alls icke kunde läsa, var ingenting annat än
en utklippt tidningsannons som lydde så här:
"Ett. fruntimmer, kunnigt i bokföring, kan få en
mycket fördelaktig sysselsättning under några timmar
af dagen, om hon anmäler sig i rummet n:o O, två tr.
upp i Grand Hôtel."
Marina kramade ångestfullt papperet i handen,
vände sig ändtligen beslutsamt om och fortsatte med
hastiga steg sin väg utmed kajen ned till
Blasieholmshamnen.
De båda herrarne, som nyss gått förbi henne,
hade emellertid också vändt om och följde nu efter
på något afstånd.
Den ena af dem var en liten fet, korthalsad,
rödhårig och bredmundt karl af en nästan komisk fulhet.
Hans små ljusblå ögon hade ett godmodigt och klipskt
uttryck; inom hans tjocka läppar lyste en rad af stora,
snöhvita tänder och oaktadt en röd hårtuss stack ut
genom hvardera af hans stora öron och näsborrar, hans
händer voro fräkniga och hans fötter liknade
spottlådor, så kunde man icke låta bli att tycka om honom,
och till en viss grad sympatisera med den naiva
sjelfbelåtenhet, hvilken hans runda ansigte uttryckte.
Han var f. d. löjtnant Gideon Krapp, och den
stela militäriska marschtakt, med hvilken han gick,
gjorde kortheten af hans tjocka ben och den spända
korflika skapnaden af hans kropp ännu mera märkbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
