Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"För all del, mina herrar! Tala icke så högt,"
sade portieren hastigt, "man kunde höra er i de andra
rummen."
Herr Petterqvist, som både af punschen och sin
nationalitet var modigare och mera stridslysten än
hans lille vän, uppfattade emellertid genast, att han
här skulle komma att blifva den besegrade, och drog
sig mumlande inom dörren och lät dem passera, när
Helworth med sin kamrat gick emot honom för att
komma till sina rum.
"Sätt dig ned, Gideon, och låt mig ännu en gång
tacka dig för det du uppfylde min begäran att
komma hit," sade Helworth, då de båda herrarne fått
ljusen tända och aftagit sina ytterkläder.
"Vänner emellan behöfs ingen tack," svarade
löjtnanten och satte sig i soffan, der han med sin stela,
liksom fullstoppade kropp och sina korta ben hvilade
styf och oböjlig som en uppstäld mangelstock.
"Jo, du kunde med allt skäl förundra dig
deröfver," återtog Helworth.
"Ja, det är sannt, ty du ber, att jag vid min
ankomst hit icke skall gå ut, icke visa mig för någon.
Jag är visserligen ingen skönhet, men ..."
"Men icke ser du väl ut så, att du icke kan visa
dig, menar du."
"Nej, jag tycker det. Helst fruntimmer hafva,
fördöme mig, en riktig mani att tycka om mig. Jag
kan icke bli af dem; de äro galna i mig."
"Jag tviflar icke på det ..."
"Nå, i alla fall så reste jag hit, för jag hade just
ingenting för mig som hindrade, och jag resonnerade
som så: att Einar Helworth är min vän, och han är
tillika en hederlig karl. Vi ha varit kamrater, när
vi voro små bytingar, och vi hafva trots det långa
afståndet behållit hvarandra i minnet och till och med
skrifvit till hvarandra en gång om året, tack vare våra
mödrars i lifstiden stora vänskap för hvarandra. Nu
kommer han ändtligen hem till sitt fädernesland och
är rik nog att kunna göra hvad han behagar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
