Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var icke vacker, hennes ansigte var blekt
och färglöst, men hennes lifliga ljusbruna ögon hade
ett stolt och intelligent uttryck, hennes växt var smärt
och hög, hon höll sig mycket rak, och omkring de fina
fylliga läpparne spelade ofta ett till hälften undertryckt
satiriskt leende.
I detta ögonblick, då hon endast häktat en kjol
omkring sig, påtagit en lång peignoir af randigt musslin
och låtit de långa svarta hårflätorna hänga utåt
ryggen, var det naturliga och omedvetna behaget i
hennes figur och hållning ännu mera otvifvelaktigt och
märkbart.
Hon stannade vid dörren och sade halft leende
och utan att visa den minsta förtret eller förvåning
öfver att hafva blifvit ryckt ur sin säng:
"Hvad är det, tant?"
"Det är som vanligt ditt slarf och din
oförbätterliga vårdslöshet, som väl slutligen pinar mig till döds,"
svarade fru Albertine med en röst, som vreden gjorde
hes och halfqväfd.
"Jag är icke i stånd att hitta på hvad det kan
vara," mumlade Eva med en nästan komisk min af
allvar och begrundning.
"Nej, det förstås, att du icke tänker på hvad du
borde ... Först har jag fått gå och söka efter min bok,
min "Strid och frid" af m:ll Bremer, som skulle ligga
på nattduksbordet och som jag aldrig kan somna utan;
men du har icke behagat ditlägga den, oaktadt jag
hundra gånger tillsagt derom; och sedan finner jag,
att du glömt byta om vatten åt guldfiskarne ... Du
vet, huru dyrbara de äro för mig och att de måste
hafva friskt vatten hvarje dag, och du försummar dem
likväl bara för att reta och trotsa den, som är dig i
en mors ställe ..."
"Tant!" sade Eva hastigt afbrytande och tog ett
steg fram, men hejdade sig genast, böjde hufvudet och
fortfor med lugn och godlynt ton: "Boken låg på sin
plats, jag är säker derom, och fiskarne hafva fått
friskt vatten."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
