- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
42

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dimmig reflex af hvad "folket är mest", icke
anmärkningsvärda i något afseende.

Herr och fru Tullbom utgjorde endast en liten
del af denna ofantliga kompakta massa, hvilken bildar
den på en gång enformiga och obestämda grunden,
der de af naturen lyckligt eller olyckligt begåfvade
menniskorna framstå och utmärka sig såsom lysande
eller brokiga figurer på en enfärgad tapet, lysande
genom dygder och snille eller genom stora dårskaper
och brott.

Det var emellertid icke Eva ensam, som vakat
denna natt i grosshandlarens våning.

Dörren ifrån köket till jungfrukammaren står
öppen; fyra stearinljus i glasstakar stråla derinne, och
kammarpigan, jungfru Josefina, och hennes kamrat
Lotta äro ifrigt sysselsatta att kläda sig till bal,
medan tvenne af deras "gossar", för att något så när
under tiden vara ur vägen i det lilla trånga rummet,
sitta i sängen.

Dessa äro redan i full parad, med felbhattar,
käppar och galoscher och öka värmen och den starka
lukten af lavendelolja derinne, med dunsten af sina
grofva stöflar och vedervärdiga cigarrer, hvars rök
vältrar sig i moln öfver deras hufvuden.

"Kära Lotta, dra för "saluchierna" för fönstret,
så att Åbergskan icke kan titta in och sqvallra för
husmamsellen," sade Josefina, som ifrigt rifver om i
sina utdragna byrålådor.

Jungfru Lotta står framför sin spegel, het och
rödbrusig af brådska och ansträngning, att i sitt stora
lurfviga hufvud fastsätta tvenne flottiga bomullskuddar
öfverdragna med svart kalikå.

"Jag kan icke få valkarne att sitta! Hjelp mig
ett tag, Josefina, du som är van vid sådant," utropar
hon med den högljudda hväsande hviskning, hvilken
begagnas vid denna tid af dygnet för att icke höras
af "herrskapet", som anses sofva.

"Kör en hårnål rätt igenom, vet jag!" svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free