- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
46

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4. - Kapitel 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och löjliga ståt, som hon nyss med afund och
beundran skådat hos grosshandlarens jungfrur, hvilka
föraktligt gått förbi henne, der hon låg i skurslasket,
smutsig och trasig, utsläpad af tungt arbete, hvars
förtjenst, illa och oförnuftigt använd, sällan räckte till
att ens låta henne äta sig mätt.

Hvarken hon eller de utstyrda jungfrurna,
skurmadamer i survivans, hade en förnuftig tanke för det
förflutna eller framtiden; de lefde för dagen, njutande
hvad de kunde och underkastande sig följderna af sitt
lättsinne och sitt oförstånd med slö likgiltighet eller
bitter afund emot lyckligare likar; de lefde som deras
mödrar hade lefvat, och lemnade sin bedröfliga
existens i arf åt sina barn.

Mellan kökets personal och de granna rummens
invånare i detta hus var skilnaden egentligen icke stor,
ty ordspråket säger: "Sådan herre, sådan dräng".
Allesammans lefde i denna dimmiga och osunda luft, som
samlas öfver oss, då vi sakna en klar och riktig
uppfattning af oss sjelfva och sakna verklig rättsinnighet.

*



5.



"Hur står det till, mina damer?" sade kapten
Vilfrid ett par dagar derefter, då han vid den
fasionabla promenad tiden på Drottninggatan mötte de båda
fröknarna Tullbom, Eleonore och Thérése.

Flickorna rodnade, logo och sågo förtjusande ut
med sina spetsiga klackar, sina konstigt veckade
garneringar, sina högt upptornade frisyrer, hvarpå
hattarne sväfvade, och sina parasoller burna som
prestafver.

Det var icke möjligt att vara mera elegant och
modern, och Eleonore, som i synnerhet intresserade sig
för kaptenen, lyckönskade sig att för tillfället hafva
påsatt löslockar af en underbar längd och en hatt,
som hon sjelf ansåg oupphinnelig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free