Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut!" uppstämde fru Kantarell med hög och ljudelig
röst, i det hon sprang fram till fönstret och
undersökte glasrutan.
"Se här står mitt namn: Fiken Kantarell, det har
notarien Utterqvist skrifvit ... Gud, en sådan treflig
karl! Han har rest till Amerika nu; det var han
som lärde mig att kläcka kycklingar och lemnade mig
dusch-apparaten i betalning för rummet ... Kors, hvad
lilla fröken ser ängslig ut! Jag uppehåller visst? Men
nu ger jag mig af ifrån den här våningen, der jag
haft så många sköna stunder ... Adjö! adjö! jag
önskar herrskapet må trifvas väl ... Var så snälla och
akta krukan ... och så står det litet saker qvar i
köket..."
"Ja, det är icke lite det," inföll jungfru Anna,
som i detsamma inträdde. "Der är så fullt, att man
icke kommer fram ... Jag skulle fråga, om fru
Kantarell har fått sin lilla gosse till sig, för här var en
madam, som kom ifrån landet och frågade efter frun;
hon hade gossen med sig, som frun lemnat qvar, sedan
hon bodde der, sa hon ..."
"Kors då! Har hon kommit hit med lilla Per
Anton?" svarade fru Kantarell likgiltigt.
"Ja, men jag visste icke, hvar frun nu bor, så
jag kunde icke visa henne till rätta ..."
"Det var detsamma; om hon kommer hit igen,
så be henne behålla gossen så länge, tills jag kommer
mig i ordning; eller var så snäll och låt honom vara
här, så skall jag hemta honom, när jag skickar efter
senapen och allt det andra," sade den gladlynta och
ömma modren och försvann i trappan.
"Fru Kantarell! fru Kantarell! vi kunna icke ta
emot barnet!" ropade jungfru Anna efter henne, men
fick intet svar och drog sig slutligen mumlande in i
köket igen, under det Marina gick för att kläda sig
till grosshandlarens middagsbjudning.
Tio minuter derefter står hon framför en liten
spegel, uppsatt emot fönsterposten och fäster, beskådad
af alla sina små syskon, en blå bandros i sitt tjocka
blonda hår och en annan på bröstet mellan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
