Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den der lilla burken," hviskade en af herrarne till
sin granne.
"Jaha; men jag tycker mig hafva sett honom förr."
"Omöjligt; han kommer direkte från Peru, der
han har stora plantager och sockerbruk."
"Kusin Einar, hvad tänkte ni på, som drack ur
vattnet, hvari ni nyss tappade saltet ifrån er knifsudd?"
hviskade Thérèse leende.
"Jag tänkte naturligtvis på er, min vackra kusin,"
svarade Gideon, som nu lugnat sig och återfått sin
vanliga godmodiga sjelfförtröstan.
"Ah, hvad man i Peru måtte bruka att narras!"
återtog Thérèse brydd och rodnande, under det hon
rullade små brödkulor emot duken.
"Vet ni, hvad det der betyder?" frågade
löjtnanten och lade brödsmulorna i en hemlighetsfull rad
bredvid sin tallrik.
"Nej, hvad skulle det betyda?"
"Det är kinesiska."
"Åh nej! Kan ni verkligen det språket?"
"Inte fullkomligt, men jag har lärt mig något af
våra kinesiska arbetare, de så kallade kulis, hvarom
ni säkert hört talas."
"Så besynnerligt! Hafva ni riktiga kineser i
Peru?"
"Ja, alldeles riktiga."
"Med sina hattar och hårpiskor och allt det der?"
"Alltsammans."
"Och gula som citroner, med upp och nedvända
ögon?"
"Ja, fullkomligt."
"Ack min Gud så besynnerligt! Och så skrifva
de så här med bara brödkulor?"
"Ja, det är så beqvämt; för då duger åtminstone
litteraturen i värsta fall att äta, och derför ser man
heller aldrig några utsvultna litteratörer i Kina," sade
Gideon skrattande, som tänkte inom sig: Einar tycker
ibland, att jag är dum, men han skulle höra Thérèse."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
