Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okunniga och simpla de än voro, då han deremot
kände sig vara en slaf, medförande i sjelfva sin
uniform, hvari han icke ens vågade uppknäppa en knapp,
om han än varit nära att qväfvas, kännetecknet derpå,
kedjan, som band honom, kontrollerade alla hans
handlingar och pålade honom ett beständigt tvång.
Nåväl, hvarför bortkastade han icke denna
prydliga tvångströja? Hvarför lemnade han icke det stånd
han valt och blef en dylik fri och lycklig arbetare?
Vilfrid var nu allt för klok att icke fullkomligt
riktigt kunna besvara denna tysta fråga.
Tvånget, slafveriet låg hvarken i uniformen eller
militärdespotismen, det låg i den naturliga och bestämda
hågen för hans yrke och i hans egen ärelystnad. Det
var för denna han led och tålde allt som barn. Han
hade noga betänkt både olägenheterna och fördelarne
af detta yrke, och ehuru dessa senare äro fullkomligt
osynliga för alla utom en verklig militär, så stannade
han tåligt i sitt "slafveri".
Han ville trots alla ogynnsamma förhållanden
blifva en man, sådan som hans mor skulle gillat; han
ville blifva en skicklig och utmärkt officer och en dag
bidraga att höja och reformera andan inom det stånd,
som gör anspråk på att vara det första.
Hvad ungdomens drömmar äro djerfva och ljufva!
De komma oss att bära bördor, hvarunder vi eljest
skulle svigta.
Nu hade kapten Vilfrid längesedan vuxit ifrån
pojktyranniet och slyngelårens öfverdrifter, oordningar
och vildhet, han kunde vara sig sjelf, återtaga sin
bättre natur, följa sin egen öfvertygelse utan fruktan
för stryk, skämt eller tadel; han var ändtligen man,
men en till utseendet åtminstone sträf, kall, stolt och
hjertlös man.
Han hade insett, att en stor del af hans obehag
varit följderna af hans eget lynne. Ett stolt och
känsligt sinne passar hvarken i skolan eller kasernen, och
hans fattigdom skärpte dessa olyckliga egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
