Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförsigtigt ord hade ännu undfallit honom, derom var
han säker, och saken kunde ännu hjelpas och föras
till en önskad utgång.
Ja, utan tvifvel, han hade ingenting att förebrå
sig. Icke ens en engelsk eller amerikansk jury skulle
kunnat fälla honom till något ansvar, men hans eget
hjerta klagade och sökte försvara sin rätt, och ett
hemligt skimmer i Evas ögon gjorde gemensam sak dermed.
Det gick, som det ofta går i dylika fall, ju mera
han sökte bekämpa sitt tycke, dess häftigare och
bestämdare blef det. Det var honom rakt omöjligt att
vända sina blickar och sin håg till de båda välklädda
vaxdockorna Eleonore och Thérèse, som syntes honom
endast skapade till modeller i ett modemagasin, och
han beslöt tvärt att helt och hållet aflägsna sig, för
att kunna få makt med sitt upproriska sinne.
Emellertid gick han nu här fram och åter i
duggregnet, ventilerande den kinkiga frågan, om det ändå
icke kunde vara möjligt för två unga menniskor, som
älskade hvarandra, att lefva tillsammans på den knappa
summan af hans lön med afdrag för de skulder, hvari
han nödgats sätta sig; och det var vid räknandet och
omräknandet af dessa med så mycket arbete, så
mycket nattvak och ansträngning af sin arma hjerna, så
många lidanden och obehag ändtligen förtjenta
penningar, som han genomgick sin förflutna lefnad och
slutligen, bleknande inför den omutliga fattigdomen,
som han icke kunde besvärja, kände att om han slöte
den älskade i sin egen famn, lade han henne med
detsamma i detta spökes knotiga armar.
Och hvad som kanske afskräckte honom ännu mer:
han förstörde sin egen framtid, sina ärelystna
förhoppningar, sina drömmar om rikedomens anseende och
oberoende.
Nåväl, domen öfver hans hjerta var fallen; men
de lifdömde erhålla ju alltid en sista nåd. Han ville
ännu en gång, just i qväll, innan han reste, återse Eva.
Från motsatta sidan af gatan kunde han
observera, huru man kom och gick der uppe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
