- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
80

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Men jag tänkte just, att det vore bra, om han
observerade det."

"Hvad tänker du på! Han skulle bara blifva
ledsen och kanske anse det som slarf och vårdslöshet
af oss."

"Men det kan väl icke räcka evigt ... jag minns
icke, när det var nytt ..."

"Nej, ty då var du icke ännu född; men i alla
fall så får man vänta, tills jag kan spara in något af
hushållspenningarne."

"Ack, mamma, nu måste jag skratta," sade
Marina leende, "ty den dagen kommer väl aldrig. Du
får väl begära lite penningar särskildt."

"Det är omöjligt, helst nu då jag vet, att Ulrik
inga har, och då hans qvartal utfaller, är det så
mycket som behöfs, och största delen deraf är redan
förtärd i förväg," sade fru Tullbom suckande.

"Och småsyskonens kläder, som äro så skrala; jag
tror, att jag aldrig kan laga dem längre. Ebba säger,
att hon är den sämst klädda i hela skolan."

"Men hon är hvarken smutsig eller slarfvig, och
då får hon lära sig att vara nöjd."

"Ja visst, men ... Ack, mamma, hvad dessa
ständiga bekymmer för allt, denna tryckande omsorg att
dölja, huru knappt vi ha det, för att icke genom ömkan
eller kanske förakt öka bitterheten deraf ... hvad allt
detta är svårt!" hviskade Marina och lutade hufvudet
i handen.

"Se så, min vän, hvad är detta för en feg och
barnslig klagan ... Sörjer du kanske öfver att icke
kunna få dyrbara nöjen och kläder som dina kusiner?"

"Nej, men jag sörjer öfver att icke sjelf kunna
förtjena något, icke kunna något minska edra
bekymmer ... Om du visste, huru många fåfänga försök jag
gjort ..."

"Men du har ju också gjort rätt många lyckade."

"Nej, aldrig. Att sälja några små broderier, der
hela dagens arbete kanske betalts med några öre, det
är just uppmuntrande! ... Jag tänker mången gång, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free