Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vi skulle betala henne så mycket vi kunde."
"Men det blef ju ingenting ..."
"Hafva vi icke här tio kronor hvardera?"
"Ja; men huru gick det då med våra klädningar?"
Marina teg ett par minuter. Den nya klädningen,
hvarom hon drömt i flere månader, hvars färg och
fason redan var bestämd, som skulle komma att kläda
henne så bra och som hennes mor till och med ansåg
nödvändig, den skulle uppoffras ... Hon såg emellertid
i detsamma det lilla täcka barnansigtet framför sig
öfver mannens axel, och klädningens behag bleknade
dervid; hennes mer barnsliga och välmenande än kloka
beslut var fattadt.
"Vill du hjelpa mig. Eva, så skall jag försöka få
barnet ifrån den der fyllbulten?" hviskade hon ifrigt.
"Åh ja, det blir nog icke svårt. Han är väl icke
mycket mera angelägen att behålla det, än modren var."
"Hvart tänker ni föra den lilla flickan?" frågade
Marina med sin mest vänliga min och röst, i det hon
gick fram på trottoaren bredvid mannen, som alltjemt
gått framför dem.
Han kastade en slö och vresig blick på henne,
men svarade icke ett ord.
Hon höll sig bredvid honom och upprepade
frågan i tanke att han icke förstått henne.
"Det angår er icke," svarade han ändtligen rått
och argt, uppretad som han tydligen ännu var vid
minnet af alla de obehagligheter han nyss hört af
barnets mor.
"Det är ett sådant litet vackert barn," fortfor
Marina och smekte den lilla flickans kind. "Jag såg
nyss, hur hennes mor lemnade henne midt ibland er
alla der borta, och det gjorde mig så ondt om barnet,"
tillade hon med en så naturlig och hjertlig enkelhet,
att mannen ändtligen bestod henne någon
uppmärksamhet, och gifvande först sin vrede luft i några
gripande tillmålen mot den ondsinta modren, som han
kallade en "markatta", slutade han med att försäkra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
