Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannen stötte i detsamma upp dörren och
försvann der igenom med barnet i famnen.
Marina var nära att uppgifva ett rop af smärta
och förskräckelse. För hennes upprörda inbillning
syntes det nästan, som om den stackars lilla flickan
med ens kastats ned i en afgrund, och det var halft
med våld, som den mera betänksamma Eva måste föra
henne med sig derifrån.
"Kära Marina, lugna dig då och låt oss gå vår
väg," hviskade hon. "Icke kunna vi följa karlen in
på en krog ..."
"Men barnet! ... Det stackars barnet skall dö
eller förderfvas ... Såg du icke den der krögerskan?"
"Nej, men i alla händelser slukar hon det väl
icke genast," inföll Eva leende, "vi kunna ju vänta."
"Att du kan tala så, Eva! ... Vet du jag går
genast till Sy-Thilda och berättar henne alltsammans;
hon, som är så modig och rask, jag är säker, att hon
vill hjelpa mig ..."
"Ja, gör det ... Vi kunna uppskjuta vår handel;
det är dessutom nu nästan för sent, ty jag måste
vara hemma klockan tolf; jag kan icke följa dig, men
Thilda är rätt förståndig och känner bättre än vi till
sådant der folk ... Du skall få mina penningar, om du
vill. Det är allt hvad jag kan göra åt saken."
"Tack! jag går strax. Adjö!"
"Besinna likväl, Marina, att det är endast för
denna gång jag kan hjelpa dig, och för att uppfostra
ett barn behöfs mera ... Det är en vigtig sak och ett
stort ansvar du pålägger dig; man får icke låta hjertat
löpa bort med förståndet, har jag hört."
Marina nickade blott åt sin vän, utan att svara
och skyndade bort.
Eva hade utan tvifvel rätt; men det händer
stundom, att hjertats "obetänksamheter" leda till ett bättre
resultat än verldens alla kloka beräkningar och att en
ädel känsla, med ens lösryckt ifrån allt annat än sin
goda afsigt, framstår såsom en engels omedelbara
ingripande i människornas mörka och trassliga förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
