Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig underrättad om hela hans historia, och isynnerhet
om hans ganska olyckliga förbindelse med barnets mor,
madam Setterqvists dotter, Augusta, som så offentligt
uppträdt med sina troligtvis temligen väl grundade
beskyllningar.
Under afhörande af hans berättelse hade Thilda
kunnat komma till den slutsatsen, att om karlarne äro
dåliga, så är det ganska ofta qvinnorna, som gjort
dem sådana, och att bland det manliga slägtet finnes
det ofantligt många arter emellan "slagskämpen" och
"ynkryggen", hvari hon helt kategoriskt indelat det
samma.
Då muraren nedsatt den lilla flickan på golfvet i
Thildas rum, aftog han sin kalkiga filthatt, strök håret
ur pannan och såg sig omkring med förvåning;
någonting så snyggt och fint och städadt hade han aldrig
sett, och han frågade helt ödmjukt, om det icke kunde
låta sig göra, att han någon gång fick återkomma och
helsa på lilla Sally.
"Nej, kära Vestergren," svarade Thilda helt
familjert, men med en viss öfverhöghet. "Det kan icke
gå an. Jag brukar aldrig taga emot herrvisiter, och
alla Vestergrens fruntimmersbekanta skulle då komma
hit och rifva ögonen ur mig; och jag behöfver mina
ögon för att kunna sy, nära nog både nätter och
dagar om jag skall kunna lefva."
"Men se jag tycker ändå ..." sade muraren
förlägen.
"Nej, det var då aldrig värdt; det skulle jag bara
hafva förargelse af. Han kan vara lugn, att jag blir
snäll emot flickan, för jag tycker om barn; och det
är alltid de, som betala för henne, som se efter henne.
Adjö!" tillade Thilda och öppnade dörren för honom.
Den tjugutvåårige muraren, som var en ganska
vacker karl, hade aldrig blifvit så snäft behandlad af
någon qvinna och gick sin väg helt förargad.
Några dagar derefter hade Marina den glädjen,
att finna sin skyddsling hemmastadd hos Sy-Thilda,
och då denna nu mottog Marinas lilla hopsparda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
