Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En liten osynlig gnista hade sedan några dagar
legat gömd, men hade nu blossat upp i full låga
omkring den stackars Eva, som likväl ännu icke hade
någon aning om de tragikomiska scener, hvartill den
gifvit anledning.
Det var i det fruktsamma skötet af jungfru Lotta,
i tjenst hos skomakarmästaren Läderin på nedra
botten, som denna gnista fallit lik en droppa gäst i en
varm deg; och ingen menniska skulle väl derför undrat
öfver, om den meddelat sig till hela huset, innan
dygnet var förbi. Emellertid blef den händelsevis något
fördröjd derigenom, att man just i det samma höll
graföl der nere hos skomakarens öfver fru Läderins
trettonde arfvinge, som afsomnat efter en mycket kort
lefnad; det var således tvenne hela dagar derefter,
som kammarjungfrun hos grosshandlar Tullboms, två
trappor upp i samma hus, en morgon stod bredvid
disken i skoboden hos fru Läderin, som med en stor
kokard af svart krusflor fäst på höjden af sitt ofantliga
löshår satt omgifven af stöflar och skor.
Det var en mycket "schantil" skobod; der fanns
en resårsoffa med virkade hvita lappar både här och
der, en spegel, hvars glas åstadkom besynnerliga
metamorfoser, och på väggen en tafla i förgyld ram, der
alla Stockholms skomakare sammanrotat sig i en
fruktansvärd massa, för att fotograferas såsom skarpskyttar.
Fru Läderin, som lutade sig ned och sökte bland
en hop skodon på golfvet, tycktes nu hafva öfvervunuit
all melankoli efter den sorgliga akten, och sade med
en mycket rask och hurtig ton till svar på någon
anmärkning om begrafningen af jungfru Josefina.
"Ja, det var mycket högtidligt och vackert och
kransar med band på locket."
"Han var ju bara tre månader, stackars liten!"
återtog jungfrun beklagande.
"Usch nej, han var allt sex. Han föddes, medan
vi bodde i tjugusjuan, men han var alltid klen och
sjuklig."
"Huru många barn har frun qvar nu?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
