Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jo, vet jungfru Josefina, hvad vår Lotta såg i
torsdags qväll, då hon just vid tiotiden kom ned ifrån
vinden; jo, just midt i trappan, kaptenen och fröken
Eva, som ni kalla henne, som höllo hvarandra i famnen."
"Nej, det var aldrig möjligt!" utropade den
förvånade kammarpigan. "Kors i all min da’r! Då hade
vår kokerska ändå rätt, som tyckte, att hon såg
kaptenen i trappan just samma qväll, då hon skulle följa
fröken Eva ned i källaren efter vin."
"Jo, lita på det ... Lotta talte strax om’et här nere."
"Kors sådant öde! ... Och hennes nåd, som så
gerna vill hafva honom till måg ... Nu skall hon blifva
lite ursinnig ..."
"Men nämn ingenting, Josefina lilla ... för jag vet
intet värre än sqvaller, och jag vill inte att det skall
komma från oss ... Vi få nog se, hur det går."
"Nej, aldrig en halfdragen ande kommer ifrån
min mun, var säker på det, fru Läderin. Jag hatar
sqvaller som min död ... Men här står jag nu och för
sinkar mig ... Hur går det med hennes nåds kängor?"
"Det var ett par satinskängor, som skulle
klackas? Var det icke så?"
Fru Läderin började nu en ny revy med
skodonen under hyllan, under det att jungfru Josefina egnade
beundrande blickar åt skarpskyttarne på väggen.
"Nej, det är slut! ... Jag är icke menniska att
hitta dem ... om det icke är dessa?"
Kammarjungfrun skakade föraktligt på hufvudet
öfver ett par sneda kängor, som fru Läderin kastat fram
på disken, och sade otåligt:
"Så förargligt! det är åtta dagar sedan jag bar
hit dem, och hennes nåd är mycket ond för ni jemt
narras och aldrig gör något färdigt."
"Ja, hvad skall man göra, då gesällerna endast
arbeta tre dagar i veckan och gå och rumla alla de
andra ... men de ska’ komma i morgon."
Jungfru Josefina gick sin väg utan att vidare
kosta en tanke på "hennes nåds gamla kängor", helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
