Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig nu upp och sade med samma konstlade och
hånfulla ton som förut:
"Skulle ni icke, fröken Marina, vilja göra mig
det nöjet att, innan jag går, presentera för mig den
lycklige fadern till detta förtjusande barn, i fall han
fins på stället ... Vi äro icke i Amerika, och således
kan jag lugna er med, att jag hvarken skall skjuta
honom en kula genom hjernan eller sticka värjan
igenom honom."
"Kors i hela verlden! Fröken Marina! han tror,
att barnet här är ert eget!" utbrast med ett helt
ogeneradt skratt den förvånade Thilda, hvars snabbare
uppfattning i dylika saker genast rättade hennes första
misstag och lät henne förstå, huru förhållandet var.
Ända hittills hade Marina varit fullkomligt
okunnig om Helworths mening, och i sin oskuld var hon
så långt ifrån att gissa hans misstankar och orsaken
till hans sällsamma vrede, att hon icke ens nu genast
förstod den.
"Mitt barn!" upprepade hon långsamt med en så
ytterlig förvåning, som om hon alls icke förstått
ordens betydelse, och vände sina stora, förundrade ögon
ifrån sömmerskan till Helworth, hvilken blek och
andlös betraktade henne.
Hastigt klarnade emellertid hennes tanke; en mörk
purpurrodnad utbredde sig ifrån hennes kinder ända
upp till hårfästet, hennes ögon blixtrade genom tårarne,
som ville framtränga; förolämpningen var allt för grof;
hon ryggade tillbaka derför med afsky och vrede och
hviskade nästan ljudlöst:
"Åh, det är omöjligt!"
Helworth var af ett häftigt och obändigt lynne;
hans kärlek hade genom vreden och svartsjukan
stegrats till passion; han var förblindad och upphettad
deraf, men den uttrycksfulla och slående sanningen i
hvarje af den unga flickans blickar och rörelser,
hennes barnsliga och tydliga okunnighet ens om hans
mening, och slutligen hennes vrede och det krossande
förakt, som låg i hennes ögon, då hon vände sig bort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
