- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
117

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11. - Kapitel 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


eller skratta åt detta vältalighetsprof öfver det
manliga könet.

Thilda, som haft en så god anledning att utgjuta
sina tankar och känslor, kände sig nu mildare stämd
emot delinqventen, eftersom han med tystnad och
ödmjukhet mottagit hennes något skarpa tillrättavisning,
och tillade derföre i nedlåtande ton:

"Se så, nu är det bäst, att ni går er väg ... Ni
ser just ut som en hund med en butelj på svansen;
och jag hoppas, att ni icke ännu en gång smyger er
in i Sy-Thildas kammare."

"Nej, derom kan ni vara säker," sade Helworth
skrattande, bugade sig med tillgjord högtiglidhet och
lemnade rummet.

*



12.



Marina gick hem upprörd, som hon sjelf trodde,
endast af vrede och harm, och hon hade tillräckliga
skäl dertill.

Hon hade icke träffat den förmente löjtnant Krapp
mer än två gånger, och båda gångerna hade han
bemött henne på ett öfverlägset, nästan retsamt sätt;
hon hade ingen anledning att känna sig gynsamt stämd
emot honom, och nu, då han i hemlighet följt henne
för att så opassande tränga sig in och, alldeles
främmande som han var, blanda sig i hennes enskilda
förhållanden och förolämpa henne med sina grofva och
dumma misstankar, tycktes han väl för alltid hafva
förverkat hvarje hopp om hennes välvilja.

Qvinnorna hafva emellertid stundom en alldeles
egendomlig logik.

Vreden öfver hans brutalitet öfvergick så
småningom till sorg öfver den föreställning han kunnat
fatta om henne; och under det hon tänkte härpå,
började hon känna allt mera intresse för denna tväre,
ohyfsade och framfusige främling, hvilken icke gjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free