Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva gifvit färg och riktning åt hans lif; och om vi
gå in på att dela detta lif, så skall han ännu säkrare
komma att anse oss såsom hindret och förderfvet för
hans framtid och lycka. Det är derför nödvändigt att
söka vakta sitt hjerta för en obetänksam och olycklig
böjelse."
"Hvad menar du med en obetänksam böjelse?"
inföll Marina häftigt och med tindrande ögon.
"Jag menar en sådan, som framlyser ur detta
tvära, afbrutna, egoistiska och lidelsefulla bref. Men
låt oss icke tala mera härom ... Gud vare lof, att du
haft förtroende till mig! ... Vi skola nu för all
säkerhet laga så, att du får göra den länge påtänkta resan
till tant Sophie, så glömmer du snart bort hela denna
obehagliga sak; och ifall löjtnant Gideon verkligen ens
skulle hafva så mycken hållbarhet och stadga i sina
förflugna känslor, att han återkommer för att söka
dig, hvarpå jag nästan tviflar, så finner han fogeln
bortflugen."
Den välmenande frun hade med oro mycket väl
märkt sin dotters gryende böjelse, men hoppades, att
hennes lilla föreläsning, skärpt af hennes egen
ledsamma erfarenhet, skulle qväfva ett så vådligt och
olyckligt tycke, och att nyheten af en utflygt ur
hemmet skulle helt och hållet återställa lugnet och
jemnvigten i hennes barns hjerta.
Stackars mor, hon visste säkert icke, att allt sedan
verlden stått hafva dylika välmenande varningar
gifvits och mottagits med samma goda uppsåt och samma
klena verkan.
Marina satt tyst, försjunken i tankar, och fru
Tullbom steg upp, kysste ömt hennes nedlutade
hufvud och ämnade lemna rummet, då dörren varsamt
öppnades och fru Kantarells lurfviga peruk och
spelande ögon syntes utanför.
"Får man stiga in? ... Ursäkta, om jag kommer
och stör!" utropade hon och hoppade muntert in i
rummet. "Jag står just på resande fot; för nu har
jag bestämt mig att antaga platsen på mejeriet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
