Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frisyrer, blossande kinder och snäsiga anmärkningar, som
satt hennes eget tålamod och de båda kusinernas
nyckfullhet och tillfälliga sinnesoro på ett hårdt prof, voro
nu lyckligt öfverståndna, och det sista ljudet af den
bortrullande vagnen var derför vid dylika tillfällen en
verklig musik för den stackars Eva.
Hon hade emellertid icke hunnit längre än in i
salongen, då man ringde på tamburdörren, och hon
kände en obehaglig aning, att den efterlängtade
stillheten skulle blifva störd.
"Du har väl hängt ut visitlådan?" sade hon hastigt
åt kammarpigan, som gick att öppna.
"Ja bevars, men det är säkert något bud."
Eva lyssnade och hörde en minut derefter genom
den halföppna dörren följande samtal mellan den
främmande och jungfru Josefine:
"Är grosshandlaren hemma?"
"Nej, herrskapet har just nyss farit på bal till
professor A."
"Äro allesammans borta?"
"Nej, lilla fröken Annie och fröken Eva äro
hemma förstås ..."
"Kanhända att jag kan få träffa fröken Eva?
Var god och gå in och fråga henne derom."
Det var lektor Gallgren, som emellertid aftog sin
ytterrock och satte sin käpp ifrån sig.
Eva hade igenkänt hans röst och gick emot honom
med ett småleende, som för tillfället var framkalladt
mera af artighet än välvilja.
"Ursäkta mig, fröken Eva," sade lektorn med en
sned blick på den nyfikna Josefina, som låtsade med
sitt förkläde afdamma stolarne för att kunna stanna
inne och få del af lektorns ärende. "Jag tänkte få
träffa er onkel, men efter som jag nu är här — jag
går så sällan ut — så kan ni väl tillåta mig att sitta
ned en stund och språka med er litet; eller huru?"
"Mycket gerna, i fall ni vill vara belåten med
mitt sällskap," svarade Eva icke utan en hemlig suck
öfver förlusten af sin påräknade ensamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
