Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13. - Kapitel 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade endast gifvit vika för sin egen nyck, sitt
tillfälliga intryck; ingenting annat.
Allt det der var sannt; det betydde troligen
ingenting, och likväl afgjorde det helt enkelt riktningen
af den stackars flickans hela lif. Om detta olyckliga
ögonblick kunnat utplånas ur hennes minne, så skulle
hon nu kanhända gifvit den hederlige lektorn ett helt
annat svar och uppfattat hans framställning af
äktenskapets lycka lika lugnt och anspråkslöst som han sjelf.
Om man emellertid vill, att en menniska skall
vandra sin verld fram i träskor, så bör man icke visa
henne ett par sammetskängor, och om det är vår lott
att aldrig få något med af den beprisade kärlekens
sällhet, då vore det bra hyggligt att slippa se ens en
skymt af dess förrädiska fysionomi.
Olyckligtvis är det emellertid så, att ehuru man
uppfunnit hela kostymer, hvarmed man kan trotsa
både eld och vatten, så har man icke lyckats hitta på
ett enda plagg, som skyddar för den oberäkneliga
kärleken, hvilken oftast kommer, då den minst är väntad.
Medan de båda fröknarna Tullbom i full paryr,
med bara axlar och förtjusande toaletter dansade
under strålande ljuskronor, omgifna af dussintals unga
herrar, voro de likväl så fullkomligt fredade både för
frierier och kärleksdrömmar, som om de suttit i månen,
under det Eva der hemma i ensamheten hade hufvud
och hjerta fullt af båda delarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
