Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14. - Kapitel 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, mina flickor skulle hafva handlat på
annat sätt."
"Det blef emellertid ett obehagligt sqvaller om
saken ... Jag begriper icke, huru alla menniskor fingo
reda derpå."
"Åh det flyger alltid omkring."
"Det är märkvärdigt! Vet mamma, jag tror, att
stackars Evas rykte är riktigt förstördt."
"Det undrar jag icke på. Det går ganska lätt ...
man kan aldrig vara nog försigtig ... när folk har
pratat en tid, så glömma de sjelfva saken, men de
glömma aldrig att rynka på näsan åt namnet, som
kanske var ganska oskyldigt inblandadt deri. Vilfrid
skulle nu icke kunna gifta sig med henne, äfven om
han ville, för sina kamraters skull ... och hela
verldens dessutom."
"Nej, det är ganska sannt."
"En flickas rykte är ett poleradt stål, man andas
derpå och det blir matt", reciterade fru Tullbom
patetiskt.
"Mycket riktigt ... stackars flicka!"
"Stackars flicka!" upprepade på en gång alla dessa
ytliga och tanklösa qvinnor, som icke reflekterade, och
verkligen icke hade någon reda på, att det just varit
de sjelfva, som skapat detta dåliga rykte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
