Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du icke få knuten bättre; sätt en knappnål i nacken,
så att halsduken icke skrider ... Aj fan! Akta dig då;
du sticker mig ..."
"Förlåt! förlåt, kragen är så styf ... Så, nu är
det bra."
"Hvar äro mina svarta kläder? ... Har ingen
menniska tänkt på, att jag skulle bort?"
"Jo, de ligga ju der på soffan; se här," sade fru
Amelie, som endast funderade på att åter kunna
upptaga det ämne, hvilket låg henne om hjertat och derför
tillade, i det hon hjelpte sin man att påtaga fracken:
"Ett obetänksamt tycke för en fattig karl skulle
vara en stor olycka för Marina; det inser du nog."
"Ja, något sådant vill jag icke höra talas om ...
Hon har väl fått förnuft för att bruka det, och jag
hoppas ..."
"Visserligen, men du vet sjelf ... vår egen
erfarenhet ..."
"Låt oss aldrig tala om våra dumheter," afbröt
revisorn och ryckte häftigt upp sin byrålåda för att
taga en ren näsduk.
"Men just derför borde vi väl söka förekomma ..."
"Kära du, prata nu icke om det der. Låt hvar
och en sköta sig sjelf; Marina är ju tjugu år, och hon
får handla på eget ansvar; det är icke värdt att
bekymra sig derom i förtid," inföll mannen och snurrade
häftigt rundt omkring i rummet under sökandet efter
sina handskar.
"Jag ville så gerna spara henne den möjliga
ångern öfver ..."
"Bah, det vore aldrig värdt," afbröt han
fläktande otåligt med handen, i det han med djupt intresse
framför spegeln granskade sin peruk och sökte utsprida
håret så ledigt och naturligt som möjligt öfver pannan.
"Tänk ändå på saken, käre Ulrik; det kan icke
kosta så mycket, och du vet, att Sophie flere gånger
bedt oss att få ha Marina hos sig någon tid."
"Nå ja, om din syster vill betala resan, så är det
väl icke omöjligt ... Vi få väl se framdeles; adjö, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
