Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkrade han med myndig ton, att det var alldeles
nödvändigt, och att han alltid yrkat derpå, ty modren
skämde bort henne i hemmet.
Den resa, som den unga flickan redan länge ansett
såsom ett stort och nästan oupphinneligt nöje,
förekom henne emellertid nu icke så särdeles rolig; hon
visste just icke något skäl, hvarför hennes tycke
förändrats, men modren, som såg hennes drömmande blick
och tankspridda utseende, anade det och lyckönskade
sig till sin seger med afseende på denna resa, hvilken
i hennes tanke innebar dottrens räddning ifrån ett
dåraktigt och olyckligt tycke.
Hvad Einar Helworth angick, hade han helt lugnt
och förnuftigt återtagit sitt eget namn och rest till
Norge för att afsluta några vigtiga handelsaffärer.
Vid sin återkomst till Stockholm ämnade han ställa
allt till rätta hos sina slägtingar, upptäcka
förvexlingen, tillstå anledningen till sin idé att föreställa sin
väns, löjtnant Krapps, person, anhålla om Marinas
hand och gifta sig i god ordning, såsom hans far och
hela slägten önskade.
Något egenkär och van vid allt för lätta
framgångar, satte han icke i fråga att genast få den unga
flickans förlåtelse i främsta rummet och hela familjens
sedan, helst han verkligen inför sig sjelf gjort ett heligt
löfte, att om Marina älskade honom och blefve hans,
skulle han allvarligt söka att beherrska sitt häftiga
lynne och blifva en lugn, god och förnuftig äkta man.
De affärer, för hvilka Helworth rest, blefvo
emellertid mer invecklade och långsamma, än han väntat,
och en hel månad förgick, innan han kunde återvända
och ännu en gång sammanträffa med sin vän och
lycklige representant, löjtnant Gideon.
"Ändtligen är jag då tillbaka! Tusan sådan lång
och tråkig färd!" utropade han och skakade hand med
löjtnanten, utan att i sin upprymda och glada
sinnesstämning märka dennes missnöjda och bekymrade
utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
