Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag har fått en ganska stor och angenäm
öfverraskning i dag," sade denne, då de voro ensamma,
uppdrog sin plånbok ur bröstfickan och tog derur ett
bref, som han räckte henne.
"Ett giftermålsanbud till vår Marina ... och jag
slår vad, att du icke gissar ifrån hvem," tillade han
skrattande med belåtenhet och satte sig ned i soffan.
"Det vadet skulle du kanske förlora," tänkte fru
Amelie med en olycksbådande misstanke om friaren,
hvars namn hon trodde sig ganska väl kunna gissa
och derför icke begrep sin mans goda lynne. Utan
att yttra ett ord vek hon emellertid upp brefvet och
läste det helt hastigt.
Hon tyckte sig igenkänna stilen, och då hon kom
till underskriften: Einar Helworth, släppte hon af
bestörtning papperet i golfvet.
"Det är ett misstag! ... Einar Helworth! Det kan
aldrig vara rätt, det är icke till Marina han friar ...
det är icke möjligt!" utropade hon bekymrad.
"Jo visst. Du ser väl, hvad han skrifver ...
Marina står der ju ... vår äldsta dotter Marina, det
är ju klart; men jag tillstår, att det öfverraskade mig."
"Jag tror, att detta hänger aldrig rätt ihop,"
återtog frun och betraktade uppmärksamt adressen.
"Hvarför icke det? ... Karlen måtte väl veta,
hvem han vill ha till hustru."
"Jag tviflar nästan derpå ... Han har ju knappt
talat två ord till Marina, och deremot är man i
Sebastians familj öfvertygad, att han ämnar fria till
Thérèse."
"Det har jag också hört; men det har varit ett
misstag naturligtvis. Albertine är så fallen för att
taga allt åt sig och sina flickor, liksom ingen annan
menniska funnes till i verlden. Den här lilla
förargelsen kan just göra henne godt. Vi behöfva bättre
än Sebastians en rik måg, och detta är en stor, en
alldeles märkvärdig lycka, hvarpå jag nästan icke
kunnat hoppas."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>