Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kapitel 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20.
Medan det der passerade i prostgården hade
grosshandlar Tullboms flyttat till sitt präktiga
"sommarnöje" och revisorn hade för godt pris hyrt en
besynnerlig och något rucklig byggning i närheten deraf,
på en bergklint vid saltsjön, för att barnskaran skulle
få lufta stadsdammet af sig.
Det var nu de första dagarne af juni, skolorna
hade ändtligen haft "afslutning", och jublet öfver
friheten och "sommarnöjet" kände inga gränser bland
Marinas små syskon.
Det är en förtjusande dag för de stackars
statsbarnen — som i gassken och töcken, med halsfluss
och snufva, messling, lenta och hvad det allt heter
sträfvat sig fram öfver vintern — den dag, då
rustvagnen står för dörren med kappsäckar, korgar och
den oundvikliga nerien, som alltid skall vara med,
och som, likt israeliternas staf, tyckes hafva för
stockholmsbon blifvit ett slags uppbrottssymbol.
Det är som sagdt en mycket herlig dag för
barnen, men vanligtvis så lagom rolig för deras mor.
Den stackars fru Amelie Tullbom ser verkligen icke
"lifvad ut", som hennes äldste son anmärker — under
det hon med en lång promemoria i handen står
framför en grönmålad vatten tunna, i hvars vidöppna famn
jungfru Anna deponerar så många och så olika saker,
att hon sjelf ser förvånad ut deröfver.
Hennes matmor uttalar helt högt, likt en
auktionsutropare, namnet på hvarje särskild sak för att
icke glömma något, och barnen springa yra af glädje
om hvarandra, prata, skratta, knuffas, brottas och bara
med mycken omsorg och vigt ut och in sina små lådor,
hvars innehåll de stjelpa ut och packa in tio gånger,
för att slutligen ändå glömma alltsammans qvar.
"Se så, nu är här fullt," sade jungfru Anna, som
var en stor, mager och kantig, men mycket rask och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0178.html
