Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utropade bestört och harmsen fru Albertine och sökte att
rycka den olycklige och förstummade löjtnanten ur
revisorns kraftfulla armar, under det Thérèse ännu
med ömhet fasthöll den omtvistade och förmente
kusinens hand.
"Sebastian! Tillrättavisa då din bror. Det här
är allt för dumt och osmakligt ... det borde väl i
stället vara du, som ... som ..."
Den vredgade frun hann icke längre, ty dörren
rycktes häftigt upp, och fröken Neptunia Vimmelkant
störtade in som en stridshäst vid ett tornerspel.
De flygande lockarna kring det knotiga ansigtet,
den högt uppsatta hatten, hvars plym hviftade som
en palm i hennes hufvud, de vidgade näsborrarne, som
tycktes fnysa af stridslust och vrede, och de ljungande
blickar, hvarmed hon helsade alla de närvarande,
gjorde liknelsen nästan fullkomligt träffande.
"Nå, jag tror, att jag just kommer lagom,"
utropade hon med hånfull skadefröjd, "riktigt till pass för
att gripa förrädaren på bar gerning ... Der står han
nu, hand i hand med sin tillämnade brud och
omgifven af hela slägten ... Ack, mitt herrskap! Jag
beklagar bara, att ni alla äro lurade ... Den oemotståndlige
förföraren, den listige Don Juan har narrat er, liksom
han narrade mig, oskyldiga, bedragna qvinna ... Hvem
tror ni väl, att han är? Jo, ni inbillen er, att han
är en millionär ifrån Amerika, en slägting till och
med ... Ha, ha, ha, man kan riktigt skratta, om det
icke vore så gripande, så dystert, så djupt tragiskt ...
Fråga honom sjelf ... Fråga honom; jag begär, jag
befaller det, och han skall icke i detta högtidliga
ögonblick våga att neka det; han är en fattig äfventyrare,
en för detta löjtnant, bortkörd ifrån sitt regemente,
en menniska, som heter Gideon Krapp, en usling,
som ..."
"Håll, håll min fröken, nu kan det vara nog,"
afbröt hastigt kapten Vilfrid, som vid bullret af den
högljudda frökens inträde kommit ut i salongen, och
med förvåning igenkände sin forne kamrat midt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
