Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck, han döljer till och med sin gäspning bakom
den stora utbredda handen, och nickande förtroligt
och nedlåtande åt den inträdande, som är en ung och
vacker karl, säger han med en viss öfverseende mildhet:
"Hvad står på, efter Kullberg kommer så här
bittida och ringer, som om elden vore lös ... Vi
kommo icke hem ifrån hennes majestät enkedrottningens
supé förr än klockan ett i natt, och dessutom brukar
väl ingen menniska vara uppe vid denna tiden."
"Jag ber så mycket om förlåtelse, herr Säfvelin,"
svarade jägaren artigt; "men jag var tillsagd att gå
hit helt tidigt med den här buketten, och som jag
hade annat att uträtta med detsamma åt detta hållet,
så ...
Medan han talade öppnade han varsamt locket
på asken och visade en präktig bukett af friska
blommor, hvars doft sjelfva den flegmatiske och förnäme
portvakten värdigades inandas med välbehag.
"Hm, det var ståtliga blommor i Januari månad
... De hafva nog kostat penningar, min själ?"
"Jo, jo men; tretio kronor har jag nyss betalt
för den; och jag tog ändå två precis likadana..."
"Åh tusan! Hvem skulle ha den andra?"
"Jag har just varit borta med den också," inföll
jägaren småleende och med en hemlighetsfull min.
"Aha, jag förstår ... Mamsell Alexandrine i
Urvädersgränden?"
"Det är hennes namnsdag i dag... men tyst,
tyst ... Grefven tänker fria här i huset ..."
"Liksom jag icke skulle veta det," sade herr
Säfvelin med värdighet.
"Nå, hur går det ... blir det något af?"
"Det beror på ... Vi känna nog grefven, förstås,
men rikedomen, slägten och si så der ..."
Portvakten skakade betänkligt och allvarligt på
hufvudet, och jägaren återtog, i det han satte sig ned
på en bänk i den varma, mattbelagda förstugan, som
med sina mattslipade bronslampor i taket och grupper
af krukväxter mera liknade en försal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
