Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda systrarna sutto tysta och orörliga i flere
minuter, kämpande inom sig för att undertrycka sin
naturliga kärlek till både penningarne och
brorsdottern och kunna underkasta sig den dödes vilja och
önskan.
Slutligen blickade Judith upp med skygghet och,
igenkännande hos sin syster samma tvekan och strid,
som föregick i hennes eget hjerta, sträckte hon
beslutsamt ut sin hand och sade med någon ansträngnig:
"Han har lagt denna sak på vårt samvete, han
litade på oss, och vi skola icke svika hans förtroende."
Deborah lade sin hand i hennes, besegrad äfven
hon och hviskande, liksom för att trösta sig sjelf:
"Han tror, att vi skulle gilla hans skäl?"
"Ja ...; men Jozima ... Så vacker som en
prinsessa och med en uppfostran nästan som en sådan,"
mumlade Judith, som, sjelf i saknad af all bildning,
helt naivt och godtroget ansåg "en god uppfostran"
ovilkorligen vinnas genom några års vistande i en "fin
pension", denna måtte för öfrigt vara hurudan som helst.
"Och vi, som jemt funderat på, hurusom en gång
vi skulle ega vårt kära präktiga barn och den
förmögenhet vi samlat åt henne."
"Och när Rubens nu lägges dertill, så skulle hon
väl kunna blifva ett parti för en Rotschild."
"Att tänka, det en okänd, fattig man skall
uppsökas för att på detta sätt erbjudas en lycka, som ..."
"Som han alls icke kan vara värd ... Voj! Voj!
Hvad tänkte väl Ruben på ..." mumlade Judith och
öppnade locket på sin slitna snusdosa af silfver.
De båda gamla systrarna täflade att till tröst
proppa sina näsor fulla med det allra dåligaste och
mest billiga snus de kunnat finna, och sedan den äldre
ännu en gång genomläst och begrundat broderns bref,
sade hon nedslagen och resignerande:
"Hvem kan väl denne fordringsegare hafva varit,
som jag aldrig hört talas om?"
"Det vete himlen ... Inte heller jag har
någonsin hört Ruben nämna honom."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
