Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var ännu vacker, han var blott tretioett år, en
man, men hvilken man! ... O! min vän, då jag hörde
honom tala med en viss vältalighet och elegans,
stundom med bitande qvickhet, så häpnade jag och trodde
först, att han roade sig med det grymmaste, mest
sårande skämt, men jag blef snart öfvertygad, att hans
handlingar och hans lefnadssätt svarade emot hans
cyniska trosbekännelser och att, om det ännu fanns
en känslig vrå i hans hjerta eller en protest i hans
eget medvetande och omdöme, så bemödade han sig
med envishet att döfva och öfverrösta dem, och
mången gång syntes mig uppenbarelsen af den vackre unge
mannen med det fräcka hånet på sina ännu friska
läppar som ett hemskt spöke. Jag inbillade mig, att det
fanns hvarken kött eller blod, hvarken lif eller själ
inom den granna guldbroderade uniformen ... Talade
vi om heder och ärlighet, så försäkrade han mig
skrattande, att han kände ingen enda, som gjorde sig
samvete af att ljuga när och hvar det gagnade dem, och
att han sjelf var mästare i denna konst, då han ville
göra sig mödan att utöfva den; nämnde man orden;
kärlek och trohet, förklarade han dem såsom "utdömda
talesätt", utan någon motsvarighet i verkligheten ...
religionen var ett narrverk och politiken endast den
slugaste egennyttan ... "Hvad gagnar det väl oss att
kallas svenskar!" utropade han en gång på fullt allvar.
"Jag är helt och hållet kosmopolit, och hvem vet, om
vi icke såsom ryssar eller preussare skulle hafva ett
trefligare lif! ... Jag för min del skulle icke opponera
mig deremot."
"Fosterlandskänsla, hem och familjeband, pligt och
heder, allt hvad som är heligt, rent och upphöjdt,
fanns icke mera till för honom, allt var neddraget och
söladt i egoismens dy; det fanns icke något annat att
lefva för, något annat mål och intresse i lifvet än det
egna krassa njutningsbegäret; hvarje dygd, hvarje ädel
känsla tycktes vara slocknad inom honom; det var han
sjelf, hans eget jag, som först och sist var hans tanke,
han hade icke rum för något annat i hela verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
