Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än honom, så kan jag icke blifva mera likgiltig för
grefven, än jag redan är; om jag deremot, som du
tror, finner, att jag bedragit mig, att alltsammans var
en chimér, så lofvar jag att utan invändning gifva
grefven mitt ja; men nu, i den sinnesstämning och
under inflytandet af de känslor jag hyser skall
Gerhard aldrig blifva min man, derom kan du vara
öfvertygad."
Det var fullkomligt uppriktigt och låg äfven en
god del sanning i hvad Marianne sade; miss Cornelia,
på hvars omdöme och takt grefvinnan litade, hade i
denna angelägenhet fått fullkomlig frihet att handla
så, som hon fann lämpligast för att komma till det
önskade målet, och hon tog derför hastigt sitt parti,
så mycket hellre som Marianne, äfven utan hennes
medverkan, nog skulle veta att verkställa sin afsigt,
det insåg hon mycket väl.
"Hvar finns den der kapten Vilfrid?" sade hon
oroligt.
"För närvarande är han här i Stockholm ... Det
skulle vara mycket lätt att i sällskapslifvet
sammanträffa med honom, ehuru han der är mycket litet känd,
och lika lätt att genom Allan få råka honom här
hemma, men detta är icke nog; jag vill icke gifva Allan
mitt förtroende i denna sak, och det är icke
tillsammans med andra, under vanliga, stela sällskapsformer,
jag vill tala vid Vilfrid ... Hur skulle jag då kunna
lära känna honom ..."
"Nåväl, vi skola tänka på saken ... Men i
sanning, jag förestälde mig icke, då jag kom hit med dig
och grefve Reuter, att jag skulle gå härifrån såsom
förtrogen och medbrottsling i dina romantiska griller
för en annan," sade miss O’Barry småleende och
steg upp.
De båda fruntimren voro ädla och sanningsälskande
qvinnor, de älskade hvarandra uppriktigt, men hos
hvar och en af dem låg emellertid en tanke, som de
i fullkomligt god afsigt ville gömma för hvarandra,
och båda trodde sig hafva häri varit den klokaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
