Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månen, som redan länge, blek och smal, suttit högt
uppe på den skiftande himlen, lyste nu mera
guldfärgad täflande i glans med korset på kyrktornet.
Det ligger ett egendomligt, vemodigt behag i
naturen vid denna tid af året och dagen, i den
skimrande snön och den praktfulla himlen, i rimfrosten på
träd och buskar och luftens sällsamma töcken, fylda
af dansande, fina snökristaller, detta magiska guldflor,
hängande mellan rymdens rena azur och den stackars
svarta, smutsiga jorden, som då i sin kalla svepduk
blifvit snöhvit och ren som den.
Allting är så tyst och stilla, så mjukt och
harmoniskt; hela naturen sofver så godt, glömmande
höstens stormar och störtregn och sommarens torra,
passionerade hetta och bortbrända förhoppningar ...
Sömn, hvila, glömska: skapelsens milda, mest
välsignade och kärleksfulla ord!
Så tänkte Eva, der hon gick, under det att
hennes eget fina ansigte, lifvadt af promenaden, strålande
af rosor och snö, tycktes tala om vårens mest varma
och herrliga lif.
Just som hon ändtligen skulle vända om vid
korsvägen utanför kyrkmuren, hörde hon klingandet af
bjellror och såg en släde komma ifrån landsvägen.
Det var troligen klockaren, som kom ifrån
staden, eller nämdemannen, hvars gula häst hon tyckte
sig igenkänna, och helt likgiltigt klef hon upp i
snödrifvan bredvid för att låta honom passera.
Släden stannade emellertid midt för henne, en
bekant röst uttalade hennes namn, och hon igenkände
lektor Gallgren väl inbäddad i pelsar och fällar.
Eva blef helt förvånad och äfven glad att återse
den gamle vänlige mannen och frågade hvart han
ämnade sig.
"Jag ämnar helsa på er kyrkoherde här ute,"
svarade lektorn helt ogeneradt, "vi hafva varit
akademikamrater och gamla vänner, och han har flere
gånger bedt mig helsa på sig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
