Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade Judith, som genast återkallat sin forna
affärstalang och med snabb uppfattning satt sig in i saken.
"Tror du, att han är farlig?" inföll Deborah, som
heller icke dröjde att följa sin systers tankegång.
"Det är svårt att veta ... jag kände aldrig
riktigt den der affären ... Om jag bara funnit Rubens
bref ..."
"Men det skulle ju vara försegladt och
adresseradt till sin egare ... Vi skulle deraf icke fått veta
någonting."
"Nej, visserligen, men ..." Judith gick åt dörren,
men vände sig ännu en gång om och tillade tvekande:
"Jag tycker, att vi kunna ha råd att skydda Rubens
minne, om också ingenting annat skulle behöfvas?"
"Du menar för Jozimas skull? ... Var emellertid
försigtig ... Om man kunde slippa undan någon
förlust så ..."
Judith nickade bifallande och lemnade rummet.
Den främmande, som emellertid blifvit införd på
andra sidan om tamburen i en liten kammare, som,
med bibehållande af mamsellerna Sebylons gamla vanor
och verksamhet, kallades "kontoret", var ingen annan
än herr Schmitterlock, fru Neptunia Krapps gamle vän.
Han stod der nu helt förvånad och generad öfver det
rum, der man lemnat honom, ty han visste icke, om
han var ensam derinne eller ej, och denna osäkerhet
medför alltid en otreflig känsla, äfven för bättre och
hederligare menniskor än den fordne bokhållaren.
Väggarne voro nämligen rundt omkring
öfverhängda med helt simpla, gröna lärftsgardiner som dolde
stora glasskåp, hvars dyrbara och mångfaldiga
innehåll man icke ansett lämpligt att alltid och för alla
besökande exponera. Emellertid gjorde detta i första
ögonblicket intet behagligt intryck, och herr
Schmitterlock eller Myrlund skulle just undersöka hvad som
fanns bakom dessa besynnerliga omhängen då mamsell
Judith inträdde.
Han hejdade sig då naturligtvis, helsade helt
artigt och förtroligt och frågade, om han var igenkänd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
