Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja," inföll Jozima ursäktande, "det var för att
det kom en främmande der ute; och jag satt så bra
här ... jag orkade icke gå in i mitt rum ... jag är visst
icke rask i dag ... jag känner mig så matt och
sömnig, och så ville jag försöka, om icke litet pannkakor
skulle göra mig godt ... Malla trodde det, för jag
tycker så mycket om varma pannkakor och åkerbärssylt
... Ack hvad det är godt! ... Men nu hafva de redan
kallnat något ... de voro så färska!" tillade hon
beklagande och grep med fingrarne, helt enkelt utan gaffel,
den ena pannkakan efter den andra och lät dem med
oerhörd hastighet försvinna inom sina hvita tänder.
"Jozima, detta går aldrig an! ... Du gör intet
annat än sofver och äter; och du är dessutom snuskig
och slarfvig," återtog fastern bekymrad, då hon såg
brorsdottern ogeneradt slicka sina fingrar och sedan
aftorka dem på sin klädning.
"Ack nej, tant Judith, du är bra orättvis ... Har
jag väl fått mer än en kopp kaffe förut i dag ..."
"En kopp kaffe, två ägg och kanske tio
smörgåsar, vill du säga; och en timme derefter såg jag
dig äta i skafferiet hos Malla ..."
"Det var rakt ingenting! ... En skifva kalfstek
och ett litet bröd, som man icke kan räkna ..."
"Och nu har du förtärt alla de här pannkakorna
inom några minuter ..."
"Ja, det ångrar jag, ty det är alls icke roligt att
äta så der i hast ... Ju längre det räcker, dess bättre
smakar det; men jag var rädd, att du skulle ta dem
ifrån mig," sade Jozima och sköt bort det tomma fatet.
"Stig nu genast upp och bär ut brickan, och säg
till Malla, att hon städar här," återtog m:ll Judith,
som skakade på hufvudet och med en bekymrad min
gick ut ur rummet, der hennes vackra brorsdotter, i
stället att lyda hennes befallning, drog en soffkudde
till sig och, makligt lutande sig deremot, roade sig att
knäppa på den lilla zittran, under det hon uppsköt
den mödosamma ansträngningen, tills hon några
minuter derefter somnade ifrån alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
