Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under! Beaktansvärda fenomen! En man är den enda,
som med det väckta samvetets tystnad, dess stumma
fasa åhör mig ... Hvar är han, denne förste proselyt af
den nya läran? ... Låt honom träda fram i vår krets
för att öfverhölja er alla med blygsel ... Herr
Soloväder! Kom fram, jag vill tacka er! ..."
"Var så god och stig fram, herr Soloväder!"
inföll fru Cantarell uppmuntrande och röjde undan
kapporna för att söka rätt på fotografen, som icke
syntes till.
"Jag begriper icke, hvar han tagit vägen ... men
jag känner, att det luktar jod ... han måste likväl
finnas i närheten ... Kors, bevara mig! Här sitter han
ju insomnad bakom kommoden! ... Det var visst värdt
att tacka för hans uppmärksamhet," tillade hon
mumlande och knuffade den lille mannen för att få honom
vaken, så att Neptunia icke skulle märka hans ohöflighet.
En djup och dof snarkning underrättade
emellertid hela sällskapet om förhållandet, och då ingen af de
främmande kunde undertrycka sin skrattlust vid denna
grofva dementi åt fru Neptunias loford, vete himlen,
hvad som kunnat hända den olycklige fotografen, om
icke just i detsamma löjtnant Gideon Krapp
uppenbarat sig såsom en föga afundsvärd åskledare för det
annalkande ovädret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
