Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kjol och hela hennes för öfrigt moderna toalett, med
skärp, handskar och blomsterbukett, tyckte jag mig höra
några ord helt sakta hviskas i mitt öra.
Förvånad vände jag mig om, öfvertygad, att någon
kommit in och stod bakom mig, men der fanns ingen
menniska; kyrkan var tom, jag hade misstagit mig.
Då jag emellertid åter vände ansigtet emot
bilden och lutade hufvudet i samma ställning som nyss,
upprepades samma ljud.
Helt öfverraskad och undrande stannade jag
orörlig och hörde då med full säkerhet, att någon talade
tyska helt sakta och i en klagande ton.
Man talar i allmänhet icke detta språk i
Neuchâtel, och jag var derför så mycket mera öfvertygad,
att det icke var ett misstag af mig, ehuru jag å andra
sidan icke kunde förklara förhållandet, då jag stod
temligen långt ifrån muren, helt fritt, utan något stöd,
och kunde se rundt omkring mig på alla sidor.
Nu upphörde den sällsamma hviskningen; jag
hörde endast ett svagt prasslande ljud, liksom då man
skrynklar ett papper, och sedan var allt tyst.
Man röner emellertid ett rätt besynnerligt intryck
af att helt tätt bredvid sig höra en menniskoröst utan
att se eller kunna upptäcka någon i sitt grannskap,
och jag kände en egendomlig kyla öfver mitt ansigte
dervid.
Jag dröjde qvar ännu några minuter, men ingen
lefvande varelse hvarken hördes eller syntes, och då
jag gick omkring till de andra choren, stärktes jag i
den öfvertygelse jag förut fattat, att jag verkligen var
helt ensam och att kyrkan troligen icke ofta
begagnades till gudstjenst, ty der var ostädadt och
dammigt öfverallt.
Den hviskning jag hört hade emellertid liknat
de samtal man tycker sig höra i drömmen och hvaraf
man icke uppfattar annat än ljudet, ty icke ett enda
ord deraf mera än namnet Frans, upprepadt i en
sönderslitande ton, var jag i stånd att tydligt urskilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
