- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
338

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på stranden framför mig. Jag hörde ordet "desertör"
uttalas öfver honom och såg hans öppna, stela ögon
stirra på mig ... mig, hans mördare!"

"Tror ni ännu, att jag är en bedragare ... att
plåsterlappen som jag bär icke döljer ett förfärligt
sår! ... Ett sår, tillräckligt för att göra mig till
invalid?" utropade han, resande sig häftigt upp från
bänken med ett hemskt och besynnerligt skratt, som isade
min kind och skar i mina öron, och då han i
detsamma, med fradga kring läpparne och i häftiga
konvulsioner, föll ned på marken och ryckte grästorfvorna
upp med rötterna, skyndade jag förfärad derifrån för
att skaffa honom hjelp och vård.

Det var icke tio steg till landsvägen, och jag
hade ännu icke hunnit dit, innan jag till min
obeskrifliga tillfredsställelse såg två personer komma
gående ifrån staden.

Den ene var en temligen snyggt klädd karl af
arbetsklassen, och den andre var en qvinna, en af
dessa, vanligen raska, kloka och hyggliga "Soeures de
Charité", som man så ofta påträffar.

De flaxande skärmarne på hennes stora hvita
mössa syntes mig i detta ögonblick som verkliga
englavingar, då jag skyndade emot henne och berättade
mitt tidiga äfventyr och min förskräckelse.

"Ack, det är den stackars preussiske grenadieren.
Vi kalla honom så, ty vi veta icke hans namn ... Det
är just honom vi söka," svarade hon helt lugnt och
tillade, vänd till sin följeslagare:

"Huru länge har ni saknat honom, Mathieu.?"

"Det är tre dagar som han varit borta, utan att
någon sett till honom ... jag har sökt honom öfver
allt," inföll denne och klef öfver diket för att begifva
sig till den sjuke.

"Vi tillhöra betjeningen vid l’Asile d’Aliénés, som
ni ser der nere," tillade nunnan pekande åt staden,
"den sinnessjuke mannen är intagen der; han kom
öfver gränsen med fransmännen i fjor; illa sårad vid
La Cluse, upptogs han nästan döende, och då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free