Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända upp till topparne voro så genomflätade med
murgröna, att alltsammans bildade en enda, nästan
ogenomtränglig grönskande massa, hvarunder skuggan blef så
djup, att vägen var fuktig och smutsig midt i varma
och torra sommaren.
Till venster hade man en hög mur, och då jag
kommit längre in i denna svala och mörka skog, der
näktergalarne redan sjöngo i den ständiga skymningen,
sluttade marken allt mera utför; ett gammalt mycket
bristfälligt staket vidtog till höger, inneslutande ett
slags trädgård, fullkomligt vanvårdad och illustrerad
af ett lusthus lika mossigt och ålderdomligt och hvars
tak tycktes färdigt att falla ned deri.
Jag hörde sorlet af en bäck, och hundra steg
längre ned låg bredvid spillrorna efter en qvarn, hvars
hjul var nedfallet i vattnet, en grå, temligen stor
träbyggning med hela den fantastiska och pittoreska
skräpighet och effektfulla bråte, som jag tror, att endast
schweiziska och ännu mera savoyiska kojor kunna
framställa.
Den lilla bäcken, som jag sedan fann vara den
samma, hvilken efter många krokar föll ut i
Genèversjön vid Beau-Rivages park, rasslade öfver stenarne
djupt nedanför gården, der en tom och murken
hundkoja, en stor sophög och några höns, som
mellankoliskt sutto uppflugna på staketet, voro det, som först
föll mig i ögonen.
De höga skogbeväxta bergen bildade bakgrunden
till denna tafla, som föreföll så romantisk i all sin
enslighet, att jag stannade orörlig vid den halföppna
gårdsgrinden.
"Ah, vous voilà! Stig in! Stig in, jag ber!"
ropade i det samma helt vänligt madame Cosson sjelf,
som kommit ut på den stora öfverbyggda trappan och
vinkade åt mig.
Det var emellertid nästan med en viss bäfvan,
att hela huset skulle falla öfver oss båda, som jag
lydde hennes inbjudning, och klifvande mycket varsamt
på det lösa gungande golfvet af hennes veranda, följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
