Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars bro för tillfället var upprifven och stäld emot
muren.
Lydande en kanske ganska enfaldig och feg känsla
af fruktan och nyfikenhet, drog jag mig hastigt intill
muren i skydd af denna bro, för att så osynlig som
möjligt afvakta, om den egendomliga signalen skulle
hafva någon följd.
Det tycktes emellertid, som om min uppjagade
inbillning var det enda jag möjligen kunde få
anledning att frukta, ty ingen lefvande själ syntes till; allt
var tyst, icke ens en fogel hördes, och jag skulle just
fortsätta min väg, då samma ljud som jag nyss hört
upprepades, men denna gång tätt bakom, der jag stod,
och med den verkan, att sanden eller gruset flög öfver
muren och föll rasslande emot brostockarne nedanför.
Ett knäppande som af ett par kastagnetter eller
snarare liknande det sedan så moderna "krickandet"
hördes strax derefter och besvarades ögonblickligen
från andra sidan, inne i trädgården, och efter ännu
ett par sekunder skrapade det emot muren, som om
någon klättrade upp derpå, ett par stenar lossnade
och rullade ned der inne i parken, och någon
hoppade ned i gräset bredvid vägen.
Det var ännu tillräckligt ljust för att jag mycket
väl mellan de lösryckta murgrönsrefvorna, som hängde
ned vid brotimret, kunde observera den person,
hvilken nu icke var tio steg ifrån mig. Jag igenkände
genast den skranglige, bleke och rödnäste karlen, som
jag första aftonen, då jag kom till Lausanne, sett i
sällskap med den, hvilken burit den trasiga nattsäcken
och som, efter hvad jag misstänkte, äfven var den
samme, hvilken bestulit engelsmannen och helt nyss
varit inne i fru Cossons trädgård.
I samma ögonblick, som jag nu återsåg hans
kamrats frusna och dolska fysionomi, hade jag också
upptäckt, hvarför den stackars gamla frun framkallat så
obegripliga reminiscenser inom mig, det var en ganska
stor och omisskännelig likhet dem emellan; samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
