Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nå, jag afundas dem icke deras boning ..."
"Den ligger rätt vackert likväl."
Han ryckte på axlarne.
"Ni tycker, att den är bra enslig kanhända, och
så tycker äfven jag ... de båda gamla qvinnorna kunde
lätt blifva bestulna."
Han gjorde ännu en gång samma uttrycksfulla
åtbörd, som är så beqväm, då man icke vet hvad man
skall säga eller icke vill yttra sin mening.
"Har man aldrig hört talas om något inbrott här
i trakten."
"Nej, åtminstone är det icke att frukta hos "la
dame au nez d’or", sade han skrattande.
"Hvarför det?"
Äter igen samma stumma, tvetydiga geste.
"Dessutom är hon ju död, och nu ..."
"Så mycket värre ..."
"Hvad menar ni?"
"Att ingen menniska skulle våga sig dit."
"Kanhända man tror, att det gamla huset liknar
en råttfälla, eller att det skall falla ned öfver den
inträdande, ty så ser det verkligen ut?"
"Ah nej; men man säger, att det spökar der."
"Ah, är det så?"
"Ja, ser ni, den der gamla qvinnan var mycket
girig, och lär hafva gömt sina dyrbarheter någonstans
der inne; men hon har lofvat, att märka den, som
skulle vilja söka rätt på dem," tillade han
hemlighetsfullt och med en egendomlig tonvigt på ordet
märka.
"Nå väl, kanhända att fru Cosson känner till, att
hon är skyddad af sin döda systers besynnerliga
hotelse, och att det är derför hon vågar bo så ensam,"
sade jag skämtande.
"Det är nog troligt ... Huru som helst, så skulle
icke jag åtminstone vilja oroa henne."
"Bara af fruktan för spöket?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
