Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skurna i en spets och krökta som klor öfver hans
fingrar, så skulle jag icke funnit någonting obehagligt
omkring mig.
Men den hedersmannen, hvars egentliga inre värde
och öfverlägsenhet kanhända voro ganska stora, var
emellertid alls icke angenäm; han hade ett permanent
uttryck på sitt anlete, som om han fått en hel
karaffin ättika i halsen, och hans konversation bestod ifrån
början till slut i en vresig kritik öfver Schweiz och
schweizarne, med hvilka han påstod sig hafva gjort
en grundlig bekantskap under sitt vistande i Zurich,
der han studerat bergsvetenskapen en längre tid.
Som hans erfarenhet var helt och hållet olika
mot min egen, föreföll han mig alldeles obegripligt
ondsint och tråkig, och som jag tillika fruktade, att
mina mera glada och flyktiga iakttagelser i detta
afseende skulle kunna rubbas af hans ledsamma prat,
skyndade jag att lemna både herr Aasbjörn Dang, som
han kallade sig, och hans erfarenhet i deras värde för
att i stället fröjdas åt det härliga vädret, det blå
vattnet och de vackra stränderna.
Några timmar derefter ilade den lilla ångbåten
in mellan Lindaus långa hamnarmar, den ena prydd
med ett kolossalt granitlejon, den andra med ett
fyrtorn, hvars lykta verkligen lär vara ganska behöflig
i de mörka höstqvällarna, men som nu på den soliga
varma eftermiddagen och i den lilla lugna sjön syntes
mig så orimlig, som om det varit en täcksläda eller
en isjakt.
Vi ämnade att en qvarts timme derefter med
bantåget afgå till München, och då vi således icke
hade tid att egna den lilla baierska staden någon
särskild uppmärksamhet, stannade vi helt overksamma
qvar vid bangården för att afvakta tåget.
Då man väntar, förefaller tiden alltid lång, och
en olycklig ingifvelse kom mig att i brist på något
annat drickbart än det eviga "bieret" begära ett glas
mjölk, i den djerfva förhoppningen att genast kunna
erhålla detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
