Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt det der hade skett inom en liten stund och
för öppna dörrar; scenen hade varit så liflig, de
vexlande intrycken hos både mr Ousgood och hans dotter
så häftiga, att ingendera tänkt på att dölja dem; nu
ändtligen, då man å ömse sidor fått en förklaring,
åtminstone öfver detta sista uppträde, ämnade
förmodligen den gamle squiren hafva en tête-à-tête med den
återfunna miss Letitia, men just då hvar och en skulle
gå in till sig, inträffade en händelse, som hotade med
en ny och ännu betänkligare förveckling.
En person störtade nämligen häftigt upp för
trappan, och i nästa sekund stod herr Genaro Morra, den
förlorade äkte mannen, midt i "skötet af sin familj".
Han hade, som han sade, kommit till hotellet för
att uppsöka sin hustru, men redan der nere af
uppasserskan fått del af hvad som passerat och var, eller
låtsade sig nu vara, ursinnig af vrede och svartsjuka.
För oss lugna nordboar ega emellertid dylika
exalterade scener ofta en mycket komisk anstrykning,
och jag beklagade verkligen den något sena, men fullt
berättigade omtanke, som ändtligen kom den gamle
säflige och långsamme mr Ousgood att sorgfälligt stänga
dörren och således beröfva mig nöjet att längre
beundra signor Genaros plastiska röfvarattituder och hans
teatraliska förtviflan öfver madame Morras misstänkta
trohet.
Om jag likväl icke längre kunde beskåda
uppträdet, så var det likväl alldeles omöjligt att icke höra
det, ty italienaren skrek som en uf eller som en
teaterbof, och hans förorättade hustru hade heller icke
dåliga lungor.
Allt som jag lyssnade till den stormiga
förhandlingen derinne, vaknade inom mig en stark misstanke
att — ifall Morra och biljardspelaren verkligen voro
vänner och gamla bekanta — alltsammans kunde vara
tillstäldt af dessa båda, för att kanhända blifva af med
den engelska damen och likväl komma åt något af
hennes förmögenhet. Detta alldeles orimliga
Othelloraseri syntes mig icke naturligt, helst den äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
