Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till min förvåning tycktes han nu blifva
särdeles orolig, och generad; han försäkrade ännu en gång,
att han icke märkt någon menniska, men tillade, att
han varit mycket sömnig, och bad mig helt bevekande
att icke för någon nämna om saken.
"Men det är ju ingenting, för hvilket jag
anklagar hvarken er eller någon annan," sade jag förundrad,
"ingen den minsta skada har skett; jag ville endast
veta, om jag bedragit mig eller ej."
"Visserligen, men ... Det är icke första gången
sådant der händt ... hotellet kunde komma i vanrykte
... det är bra ledsamt; min husbonde, monsieur Simond,
skulle anklaga mig för vårdslöshet," återtog han helt
bedjande och bedröfvad.
"Anklaga er för vårdslöshet? ... Hvad menar ni?
... Skulle ni kanhända hafva ledsagat mig till mitt
rum som ett sömnigt barn och icke tillåtit mig stanna
så länge ute i månskenet ... Eller har ni kanhända
här i Chamounix någon gengångare af de elfva
omkomna resande?" tillade jag skrattande, ehuru, jag
medger det, på ett icke alldeles naturligt sätt.
"Om icke just en af dem, så ... ty jag förstår
ganska väl, att det är den envise eremiten i Servoz,
som ni har sett ..."
"Eremiten i Servoz! Hvem är det?" utropade jag,
som genast påminde mig, att jag under vägen, ett par
timmar innan vi kommit till Chamounix, anmärkt
en rökpelare, som uppsteg ifrån en liten koja, eller
snarare en grotta, så godt som hängande mellan
himmel och jord, ytterst på en bergspets öfver en
svindlande afgrund på andra sidan af Arve, der floden
brusade nedanför mellan klippblock och jättelika granar.
Konduktören hade på min fråga derom svarat, att det
var ett eremitage, och jag hade förvånats öfver röken,
som visade, att det verkligen var bebodt.
"Eremiten i Servoz kan gerna kallas ett slags
gengångare," återtog monsieur Philiberte, uppassaren,
"ty vi kunna icke slippa honom här i hotellet, och
han har stundom skrämt våra gäster med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
