Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var också alldeles märkvärdigt, hvad den
unga flickan hastigt förändrades; efter att knappt haft
krafter att gå uppför trappan till sitt rum eller hålla
en bok i sina händer, under den tid då hon icke var
försänkt i en letargisk sömn, kunde hon nu komma ut
på verandan och vågade till och med sätta sig upp
på en mulåsna för en kort promenad; hennes fina,
bleka kinder fingo en skär rodnad, och de förut så
matta, likgiltiga blickarne fingo mera lif; med ett ord,
hon förbättrades synbart.
Förtjust öfver den lyckliga och oväntade verkan
af Chamounix’ luft, lyckönskade sig den gamle herrn
att händelsevis hafva kommit hit, då dottern småleende
och rodnande förtrodde honom, att det icke ensamt
var den helsosamma luften hon hade att tacka för sin
förbättring, utan att orsaken också var den lycka hon
kände af bekantskapen med en ung man, som hon
träffat här och som hon hoppades, att hennes far, då
han lärt känna honom, skulle finna lika älskvärd som
hon sjelf.
Lorden blef helt förvånad öfver en så sällsam
nyhet, då hans dotter aldrig ett ögonblick varit skild
ifrån hans eller sin guvernants sällskap, och ingen af
dem hade den minsta aning om, att bland hotellets
gäster fanns någon, som var värd eller ens ådragit
sig den sköna lady Ewelyns uppmärksamhet. Hon
upplyste honom emellertid, att den, hvarom hon talade,
aldrig visat sig bland de andra resande, att hon
första aftonen händelsevis träffat honom i korridoren
utanför det rum han bebodde och som just var näst
intill hennes eget, att hon sedan sett honom hvarje
dag, så snart hon varit ensam, att han tillrådt henne
att för sin helsa bruka magnetismen och tillbjudit sig
att, om hon så ville, försöka hennes botande, eftersom
han sjelf var en erfaren magnetisör. Hon hade gått
in derpå och i all hemlighet följt alla hans
föreskrifter med den snabba och lyckliga verkan, som hvar
och en kunde iakttaga. Då hon slutligen frågat efter
hans namn, hade han småleende svarat henne, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
