Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu för er beskrifver den person jag söker; han har
dessutom sjelf anvisat er såsom den, hvilken kan lemna
upplysning om honom, då han i nio år vistats i ert
hotell; det är en man om trettio eller trettiofem år, lång
och smärt, af en ovanligt elegant växt, med svart hår,
hvari likväl ett eller annat strå redan är silfverhvitt,
han har tjocka, svarta mustascher, ett ovalt ansigte
och mörk hy; för öfrigt är han, till det yttre
åtminstone, en fullkomlig gentleman, och om ni ytterligare
behöfver hans signalement för att igenkänna honom,
så bär han på sin venstra arm inträndt namnet
"Polonia", ty han är troligtvis polack."
Hotellvärden studsade ett par steg tillbaka vid
dessa ord, blef hvit i ansigtet som en serviette och
tycktes färdig att sjunka till golfvet.
"Ändtligen förstår ni mig då!" utropade
engelsmannen triumferande. "Skaffa mig reda på denna
person; jag skulle vilja göra hans bekantskap."
"Mylord," svarade värden med skallrande tänder.
"Den, hvarom ni talar, har varit död i nio år och
ligger begrafven under snödrifvorna i Mont-Blancs
afgrunder ... Han finnes icke här i huset ..."
"Ni bedrar er, herr värd," sade i detsamma en
mild och vek röst, och lady Ewelyn, som kommit in
i rummet och hört de sista orden, gick fram till sin
far och tillade med lugn tillförsigt:
"Jag har sett och talt vid denna person för några
timmar sedan, och om min far tillåter, så skola vi
tillsammans uppsöka honom."
"Må göra," sade lorden, som icke visste, hvad
han skulle tänka om detta besynnerliga qui pro quo,
och bjöd sin dotter armen.
Aldrig hade den unga flickan haft ett mera ljuft
och tillfredsstäldt uttryck på sitt ansigte; hon vinkade
åt den försagde hotellvärden att åtfölja dem, gick med
långsamma, men spänstiga steg vid faderns arm
uppför trappan och sade skämtande, men med en halft
melankolisk och drömmande min:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
