Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla sin egen knif och gaffel, medan hon åt, nu kunde
ega en aning om, huru tung den klumpiga sängen med
sina stolpar och gardiner kunde vara.
Det tycktes emellertid, som om hotellvärden sjelf
blifvit lika mycket intresserad för gåtans lösning som
hans gäster, ty utan någon vidare uppmaning sköt
han hastigt sängen åt sidan och syntes fullt ut lika
förvånad som någonsin lorden vid att finna, det en
dörr verkligen fanns der bakom, som i motsats till
den i korridoren icke ens var riktigt tillsluten.
Man öppnade nu denna dörr, men ett fullkomligt
mörker rådde derinne; man såg ingenting; det var i
alla händelser naturligt, att denna lilla vrå aldrig
kunnat tjena till boningsrum.
Den unga flickan tycktes ännu mera förundrad
än hennes far; hon tände hastigt de båda ljusen på
kaminfrisen och gick tillbaka till dörren; de båda
herrarne följde henne, och alla tre sågo nu vid
ljusskenet, som upplyste det lilla mörka rummet, att det
icke var något annat, än hvad man kunde förmoda,
en dammig obegagnad garderob, full af spindelväf och
skräp, der ingen menniska tycktes hafva satt sin fot
på åratal.
"Ni har rätt, monsieur Simond ... ursäkta att jag
besvärat er ... och gör mig det nöjet att icke omnämna
detta misstag så länge ... Jag skall snart vidare
meddela mig med er," sade lorden hastigt, för att afskeda
värden, då han såg sin dotter blek och matt nedsjunka
i en länstol.
När far och dotter blifvit ensamma, satte lorden
sig bredvid den unga flickan, tog hennes kalla hand
i sin och sade medlidsamt:
"Min kära Ewelyn, hvad skall jag tro om detta?
... Antingen har du drömt allt hvad du berättat mig
eller äro vi båda offer för någon bedragare, kanhända
ett helt band af dylika, och hotellvärden sjelf är
troligen med däribland ..."
"Nej, nej, min far!" utropade Ewelyn häftigt,
"det är icke möjligt ... Den mannen, som besökt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
