- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
457

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Goûter; lådan har säkert tillhört honom, men jag anser
mig icke ega rätt att öppna den."

"Men ni säger ju, att det är åtta år sedan dess;
mannen är död, efter hvad ni påstår, och då ingen
reklamerat lådan ..." återtog lorden förargad. "Jag
tager den saken på mitt ansvar ... Gim, bär in lådan,
och öppna den!" tillade han med befallande röst åt
kammartjenaren.

Denne gjorde, som hans herre befalde, lyfte den
in i rummet, borttog förseglingen och fann derunder
en väl tillspänd klaff af skinn, som i sin ordning
bevarade en liten messingsknapp.

Då man tryckte på denna, flög locket upp genom
en fjeder, och i samma ögonblick reste sig ur lådan,
midt för deras ögon, på samma sätt som vissa leksaker
för barn, en figur, som kom de tre männen att rygga
baklänges af öfverraskning och förfäran, ty det var
just den person, som lorden sökte, som hans dotter
så noggrant beskrifvit och som monsieur Simond sagt
vara död för åtta år sedan.

Hotellvärden hade, full af vidskeplig bäfvan, med
händerna för ansigtet vacklat emot väggen vid åsynen
af den döde, som han genast igenkände, och sjelfve
den gamle engelsmannen, helt och hållet oberedd att
få sin önskan uppfyld på detta sätt, kände sig i
första ögonblicket icke väl till mods.

Emellertid var det ingen förskräckande skepnad,
som stod der orörlig framför dem; det var deremot
troligen den vackraste man de någonsin sett, hans
friska, bruna hy, rika, svarta hår och bländhvita
tänder, till hälften blottade af ett leende, som skilde de
röda läpparna, hvilka skuggades af långa spetsiga,
neddragna mustascher, visade honom alldeles sådan han
såg ut den dag, då monsieur Simond såg honom, stark
och frisk, tåga af för att bestiga Mont Blanc,
hvarifrån han aldrig återkom.

Lorden var emellertid den förste, som sansade
sig; och helt naturligt misstänkande underverket att
finna en lefvande menniska innesluten i en förseglad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free