Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Den tomma rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är många gånger sagdt och bevisadt, att
orden nytt och gammalt äro i visst hänseende nästan
fullkomligt betydelselösa, men vi bry oss icke det allra
minsta derom, och det kan aldrig falla oss in att tro
derpå, ty med oefterrättlig envishet kalla vi det ena
modernt och finna det förträffligt och det andra
gammalmodigt och förkasta det obetingadt med förakt, och
detta gäller lika väl om formen för en idé som om
formen på en hatt.
Imellertid kan det stundom vara roligt nog att iakttaga,
huru idéerna, lika väl som hattarne, visst icke äro
nya derför att de äro moderna, eller med andra ord,
huru alldeles samma gammalmodiga föreställning —
samma vidskepelse och dumhet, om man så vill, —
återkommer och uppdyker under olika, ofta långt skilda
tider, under fullkomligt olika förhållanden, seder,
bildningsgrader och uppfattningssätt ja, till och med
anträffas midt ibland oss ännu den dag som i dag är,
ty spiritismenj som nu[1] i Paris, — utan att störas af
expositionen, den moderna civilisationens högtid, —
gör proselyter och har anhängare, bevisar bäst detta
förhållande.
Tankegången, företeelsen är oförändradt den samma,
vidunderlig, otrolig, grotesk, någon gång till och
med vidrig; den blir mottagen med förskräckelse,
undran eller åtlöje, allt efter den tid och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>