- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
73

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

*



en viss tankegång eller vissa vanor, är det sedan icke
lätt att få dem derifrån. Allesammans, både de som
fordom sett den försvunne Alexander Dowerby och de,
som icke gjort det, trodde sig nu med all säkerhet
igenkänna honom och den enda anmärkning,- som den
gamle betjenten gjorde, var den, att »unge herrn»
blifvit mycket mera vänlig och pratsam och dessutom
vuxit ganska betydligt sedan ban reste bort vid
tjugutvå års ålder; men ehuru detta senare förhållande
var temligen ovanligt, så var det dock ingen absolut
omöjlighet, och ingen fäste sig dervid.

Den första vigtiga aftonen var således lyckligt
passerad, s men då herr Alexander af Thomson förts
till sitt rum och i den mjuka, välbäddade
sparlakans-sängen drog sidentäcket öfver sin plebeiska lekamen,
hvilken var alldeles känslolös för denna lyx, mumlade
han betänksamt för sig sjelf:

ttt. Det här måste gå fort, om det skall gå väl.

Obh dervid hade hans ansigte ett uttryck, som
mycket mera liknade en okynnig och oförskämd
skolpojkes än en listig bedragares.

Då alla i huset gått till hvila och sjelfva den
gamla fröfcen somnat in under rörda och tacksamma
känslor öfver: denna glädjedag, hvilken lofvade att
uppfylla alla hennes käraste önskningar, satt Cecilia
vid fönstret i sitt rum, ännu vaken och half klädd med
hufvudet fundersamt stödt i handen.

De nya och besynnerliga tankar, som trängdes i
hennes hjerna, hade alldeles förlamat hennes
verksamhet midt i bestyret att ordna sitt hår för natten, och
nu hängde detta i mörka och djupa vågor ned öfver
axlar och rygg, medan, kammen låg på golfvet och
den unga flickans djupa^ uttrycksfulla ögon, orörliga
oeh drömmande fästes pä den ännu svagt gulglänsande
natthimlen i vester öfver skogstopparne.

Det var mycket stridiga känslor hon erfor vid
den plötsliga åsynen af denne åter uppståndne kusin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free