- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
122

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ftr jag känner igen det der liket der — han pekade
ined’ spaden på den döde, som Cecilia nyss betraktat.

— Fy! det bär är för obehagligt! — hviskade
några af damerna och drogo sig tillbaka, sedan de
likväl kastat en nyfiken blick på de sorgliga
lemningarna af dessa döde, som for andra gången skalle
begrafvas.

— Ja, låt oss gå; det är icke helsosamt att
dröja — tillade herrarne.

i^i. Huru kan ni igenkänna ett lik, som nästan
år ett skelett? — återtog Cecilia med ett
oemotståndligt intresse och närmade sig fiskaren.

— Jo, jag var med och begrafde de drunknade,
och en af dem, som var bättre klädd och säkert varit
en herreman, hade på bröstet under kläderna en stor
bronzpenning hängande på ett snöre; det var säkert
någon Utländsk medalj, som hän fått för’ han räddat
ändra ur sjönöd, och vi läto honom behålla den; men
nu hade snöret multnat, och när vi skulle lyfta upp
kistan för att gräfva en ny graf, så föll den ur, och
här är den — tillade mannen, upptagande ur
tröjfickan en något ergad medalj af brons, som hän gaf
åt den unga flickan.

Cecilia mottog den, betraktade den noga, vände
den om och bleknade. Hennes allvarsamma och
frågande blick sökte Alexander, som stod bakom henne,
fasthållen vid stället, som det tyoktes, af samma
hemlighetsfulla intresse som hon.

Äfven han var blek, och hans förvirrade och
skygga blickar undveko hennes, i det han
brådskande sade:

— Kom, Cecilia! Låt oss gå! ... De andra
äro redan långt härifrån ...

— Hade den der drunknade mannen ingenting
annat på sig, hvaraf man kunde se, hvem han varit?
—-1 fortfor Cecilia utan att låta störa sig.

— Kom nu! Kom, annars lemnar jag dig! -—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free