Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
its
och uppförande, och hans värdiga min och hållning
konstaterade hans besynnerliga uppfattning af saken.
Det ligger imellertid ingenting ovanligt i detta,
huru orimligt det än kan synas, ty det är endast
kon-seqvensen af den moderna filosofi, som i stället för en
rättfärdig Gud sätter »kraft och materia», utan att
likväl kunna förklara eller bortresonnera menniskornas
samveten, deras sträfvan efter ett ideal, detta må nu
vara huru förfuskadt och vanskapadt som helst.
Mängden eger ingen kunskap om denna filosofi såsom sådan,
men den känner dess farliga teorier likasom sväfva
omkring sig i luften, i tidsandan och, beröfvad
religionens säkra och bestämda moral, skapar den sig sjelf
en slags godtycklig, efter omständigheterna och de
individuella anlagen lämpad sedelära, hvilken icke blifver
annat än en löjlig och oförskämd karrikatyr af den
verkliga hedern och rättsintheten.
Ett dylikt bedrägeri som det, hvilket förenade
de båda vännerna Casper Renz och Tranér, är kanske
sällsynt, men det gifves bedrägerier, oärlighet och
smussel af tusen slag* och det är icke formen och sättet
derför, som afgör dess förkastlighet. Så länge man
icke gör det rätta för dess egen skull, så har man
mycket liten garanti för renheten af sitt handlingssätt.
DAtt icke kompromettera sig»5 sam Tranér sagt, är
vanligen/rättesnöret för denna moral, detta konstgjorda
samvete.
— Men hvad skall jag då företaga! — återtog
Alexander, villrådig och förvirrad i känslan af det
nät, som snärjde sig omkring honom genom de
oundvikliga följderna af hans intrig.
— Min själ jag känner igen dig Casper! —•
utropade Tranér förundrad. — Du, som förr icke
ryggade tillbaka för något upptåg och aldrig var feg eller
rådlös . . . som var den modigaste och raskaste af oss
alla. ..
?— Ja, då jag hade ingenting att förlora . . . Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
